För mellanölets återkomst

Det har gjorts stor sak av att det som tidigare kallades för mellanöl togs bort från livsmedelshandeln 1977 för att det ”hade en bidragande orsak till ungdomars alkoholskador” (Wikipedia 2019, Mellanöl), alltså för över 40 år sedan. Men är det inte underligt så säg, att vi svenskar än till denna dag, år 2019, inte anses kapabla att fatta våra egna beslut huruvida vi ska tillåtas handla alkohol starkare än 3,5% i vanlig saluhandel? Jag säger inte att man hur som helst ska kunna gå in på närmsta ICA och köpa sig en sjuttifemma renat, men seriöst, vi måste väl ändå kunna prata om saken?

Problemet ligger inte i att ungdomar får tag i alkohol, för de gör de hur du än vrider och vänder på det. Problematiken under tiden då mellanölen togs bort låg istället i att man bland annat på den här tiden var slarvig med att kontrollera åldern på de som handlade alkohol. Affärer runtom är idag mer benägna och vana vid att kräva legitimation vid köp av alkohol och tobak. Inte bara på vid dessa köp, utan även på senare år av energidryck, där dagligvaruhandelbranchen år 2009 införde en frivillig riktlinje med en åldersgräns på 15 år (Regeringen.se 2017, Åldersgräns för energidryck utreds), något som de flesta stora dagligvaruhandlare anammat.

Sveriges riskdag har tidigare präglats av militanta helnykterister som tagit banala beslut i ärenden som inte berör dem själva. Andra politiker förefaller ha lagt sig platt i frågan, mot bättre vetande, men faktum är att alla länders alkoholpolitik bör ses över emellanåt, för att inte enbart tjäna det förflutnas ideal. Dessutom är det en rättvisefråga. På 70-talet arbetade färre människor udda tider, varför fler också hade det lättare att hinna att gå och handla på systembolaget. Idag jobbar fler människor än någonsin skift och obekväma arbetstider, och det känns inte rättvist att de människorna ska behöva rätta sig efter de redan orimliga öppettider som systembolaget har.

Man kan såklart hävda att mellanöl i livsmedelsbutiker skulle öka försäljningen av alkohol, men det är en sanning med modifikation. Det som skulle hända är snarare att vi skulle minska försäljningen av alkohol svart, och därmed få tillbaka pengar in i statskassan. När jag var ung köpte vi både mellanöl och starköl rakt ur en bagagelucka av en inte helt pålitlig individ, och än idag finns det stora problem med smuggling och svartförsäljning av öl i landet.

Jag skulle vilja se att man åter prövade det gamla systemet, där man låter livsmedelsbutiker saluföra mellanöl, med en alkoholprocent på upp till 4,5%. Observera att man under 70-talet dock mätte andelen alkohol i viktprocent och att man idag mäter den i volymprocent. Då hade det som kallades mellanöl en viktprocentsats på 3,6%, vilket motsvarar en volymprocent på 4,5%. Det här systemet har fungerat i Finland, som liksom Sverige även dom har ett motsvarande systembolag (i Finland heter det Alko). Faktum är att det har fungerat så bra att de sedan 2018 även börjat tillåta försäljning av starköl (upp till 5,5%) i dagligvaruhandeln. Eftersom ordet mellanöl dock inte länge används, kan man istället se över namnet, och exempelvis kalla det ”Lagomöl”, om man nu inte väljer att återinföra termen mellanöl rakt av. Många skriker efter en total avveckling av systembolaget, men det är fel väg att gå, åtminstone för närvarande. Låt oss istället prova om vi är mogna att återigen få inhandla lite starkare öl än folköl, och först då börja prata om nästa steg.

Källförteckning

Webbsida: Wikipedia (2019). Mellanöl. Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Mellan%C3%B6l, hämtad 2019-03-12

Artikel på webben: Regeringskansliet (2017-12-18) Åldersgräns för energidryck utreds. Tillgänglig: https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/12/aldersgrans-for-energidrycker-utreds/, hämtad 2019-03-12.

Emil Flisbäck